Sverige har producerat världsmästare i racketsporter i en omfattning som vida överstiger landets storlek. Det gjorde man med klubbar, tränare och inomhushallar som den tidigare generationen byggde. Den nuvarande generationen har inte byggt tillräckligt, och resultatet är förutsägbart: lovande fjortonåringar lämnar landet för att utvecklas, och nästa mästare växer upp någon annanstans.
Det här inlägget handlar om att behålla dem hemma, och om varför det är bra för alla andra också.
Vad en talang behöver
Banor tillgängliga året runt, vilket i Stockholm betyder inomhus. Professionella tränare som utformar en personlig idrotts- och hälsoprofil och följer utvecklingen. Tävling på hemmaplan, så att steget från junior till internationell nivå inte också blir ett steg utomlands. Idrottsmedicin och rehabilitering i anslutning till banan. Och andra duktiga spelare att träna med, varje dag.
Inget av detta finns i tillräcklig omfattning i Stockholmsregionen idag, och det är därför regionens bästa unga spelare så ofta lämnar.
Elit och vardagsmotion under samma tak
Arenorna som producerar mästare är inte slutna akademier. De är livliga byggnader där en professionell tränar på en bana och en familj spelar på nästa, där en junior ser ett landslagspass på väg till sin lektion, och där tränarna som arbetar med eliten också driver fritidsklubben.
Där världsmästare föds. Och för alla andra också.
Det är modellen: från barn till elit, alla nivåer välkomna, i en och samma byggnad. Eliten ger byggnaden dess ambition och dess evenemang; vardagsmotionärerna ger den dess liv och dess syfte.
Ett permanent hem för förbund
För ett förbund eller ett landslag är erbjudandet en permanent bas i regionen: en centerbana byggd för att uppfylla internationella turneringskrav gällande kapacitet, belysning, banegenskaper, media och logistik; prioriterad träningstillgång för landslag, akademier och ungdomsprogram under vintern; tävlingsveckor avstämda mot förbundets egen kalender; samt utbildning året runt, där världskända tränare delar sin erfarenhet med svenska tränare och nästa generations spelare.
Varför regionen bör bry sig
En talang som stannar tränar nästa. En tränarakademi producerar de tränare som regionens klubbar saknar. Ett internationellt evenemang på centerbanan drar till sig besökare, och lockar barn till läktarna som sedan vill ha en egen bana. Talangutveckling är inte ett separat program skilt från breddidrotten. I en och samma byggnad är det samma program.
Viktiga slutsatser
- Regionens bästa unga spelare lämnar eftersom banor, tränare och tävling året runt inte finns tillgängliga på hemmaplan.
- Mästare kommer från livliga byggnader där elit och vardagsmotionärer delar banor och tränare.
- Arenan erbjuder förbund och landslag ett permanent hem med en turneringsklassad centerbana och tillgång till vinterträning.
- Talangutveckling och breddidrott förstärker varandra under samma tak.
- Att bygga den infrastruktur som den tidigare generationen saknade håller kvar nästa generation i Sverige.
Vill du diskutera ditt ärende? Använd knappen "Starta en konversation" eller mejla info@thedomesweden.com.